Tina

21 mars 2012 16:12

Bra skrivet, slutklämmen är underbar :))

Lena G

21 mars 2012 18:07

AMEN!

Jenny

21 mars 2012 18:36

Riktigt bra skrivet! Skulle även någon gång vilja läsa samma objektiva förklaring till varför man väljer att träna som man gör, skrivet av någon som tränar med straff. Men har ännu inte hittat nåt.

Ulrika

21 mars 2012 19:47

Hej
Jag har en ung dobermann flicka som jag tränar ipo med. jag tränar helt belöningsbaserat med klicker, shaping. Jag har två hundar och jag hyser väldigt stor respekt för dom. Jag läser ofta din blogg och tycker den är bra och intressant.
Även om jag tränar helt belöningsbaserat, så är jag i vissa fall inte helt övertygad om att det alltid blir rätt. Min hund, som har mycket vakt i sig, har till exempel lärt sig att om hon skäller vid fönstret så kommer jag att säga till henne. Hon kommer då att bryta ögonblickligen, för att sedan genast åter tillbaka till fönstret och skälla. Hon skäller alltså för att få belöning. Jag har fler liknande beteende hos henne. Hon har blivit väldigt uppfinningsrik och hittar alltid en väg att nå sin belöning. Jag har inte hittills kommit på hur jag ska bryta detta. Har prövat att säga till henne på sparken och läsa paragrafer, och det lyckas för stunden men hon är åter tillbaka vid fönstret. Att nonchalera går inte alls.
Har du någon fundering på hur man kan lösa problem som detta

Åsa

22 mars 2012 10:29

Hej!
Ledsen att jag dröjt lite med svaret, jag ville vänta tills jag hade tid att sitta vid en dator och formulera mig ordentligt :)Smartphones i all ära, men ibland blir det obekvämt...
Småler lite åt din beskrivning - uppenbarligen har du lyckats utmärkt med din belöningsbaserade träning och fått en kreativ hund som verkligen är motiverad!
Du får det beteende du belönar, och i detta fallet är det skällandet som dels belönas med din uppmärksamhet och en godisbit hos dig så fort hon skäller (enkelt att ändra på) och dels genom att det helt enkelt känns bra att skälla (omöjligt att ändra på).
Korrigera en hund som vaktar med höjd röst och paragrafer brukar bara öka på känslan av stress som oftast hör ihop med skällandet, och spä på problemet. Nonchalera fungerar inte alls, eftersom beteendet är självbelönande - det "känns bra" - plus att det är ett naturligt vaktbeteende som din hund är "förprogrammerad" att utföra.
Vad göra?

1. Fundera över vad som triggar skallen. För min tik är det när grannens hundar rymmer och syns på fältet utanför fönstret, för din kan det vara något annat.
2. Vad vill du att hon SKA göra i detta läget? För mig hade utopin varit att hon kan titta TYST, men let´s face it: det kommer inte att hända. Så istället har jag valt att hon ska byta plats så att hon inte längre ser de andra hundarna = blir triggad att skälla. Först ville jag att hon skulle komma till mig, men det gav stress när jag inte var hemma.
3. Se till att det inte längre lönar sig att skälla. I början kan du helt enkelt ta bort chansen att utföra fel beteende genom att dra ner rullgardinen eller på annat sätt inte längre ge henne tillgång till fönstret. Bryt vanan!
4. Träna in det alternativa beteende du valt. Helst bör det vara ett beteende som flyttar henne från fönstret, som att lägga sig på en filt och stanna där tills du ger frikommando eller liknande. Sätt på signal. Belöna rikligt, så att det verkligen är ROLIGT att utföra. Träna med olika störningar, så att det fungerar även om din andra hund tokleker med en leksak, eller sambon och barnen springer runt och slår i grytlock. Var kreativ!
5. Dags att sätta ihop: ge henne tillgång till fönstret. Håll ett halvt öga på henne, och när du ser att hon tänker börja skälla (de flesta hundar stelnar till och låser blicken, eller morrar lite lätt) så ger du henne signal att utföra det intränade alternativa beteendet. Du kallar alltså inte längre henne från fönstret och ger en belöning, utan du ger henne en uppgift att göra istället som tar bort henne från sitruationen. Om du har tränsat henne att gå till en filt så låter du henne först bara ligga någon sekund innan första belöningen, och belönar ganska ofta i början för att hon stannar kvar. Successivt belönar du mer och mer sällan. Avsluta alltid med fri, som ska vara ett lugnt kommando som bara betyder "du är fri att gå om du vill". Även om du varit ouppmärksam och hon börjat skälla gör du samma sak. Du bygger en beteendekedja: hon ser något - du ber henne gå någon annanstans för att hindra att hon skäller - du belönar det beteende du vill ha.
6. Den hund som inte försöker gena i en kedja förr eller senare (hitta en snabbare väg till belöningen) är inte född...Om du verkligen är konsekvent med detta, och hindrar henne från att stå och skälla genom att ta bort möjligheten när du inte kan träna, så KOMMER hon att förekomma dig. "Behöver jag vänta på att matte ger mig signal att springa till filten?" Nej, det behöver hon inte :)När det händer - att hon SJÄLV avbryter sig och springer till filten - belöna MYCKET!

Detta är bara en träningsplan av flera möjliga. Det viktiga är att du har fokus på vad du VILL att hon SKA göra och belönar det, och att du hindrar att det du INTE VILL att hon ska göra blir belönat.

Hoppas det känns lite tydligare hur jag tänker. Lycka till!

Bea

23 mars 2012 17:01

Hej!
Såg programmet efter att alla redan hade kommenterat det och var med andra ord full av alla andras åsikter. Hade dessutom "turen" att få höra kritik och hejjarrop från bägge sidor. Men det hela har gjort mig lite beklämd. Varför ska vi tala om vi och dom? Har vi inte alla ett gemensamt intresse som förenar oss och istället för att hela tiden koncentrera oss på det som skiljer oss åt istället lyssna och lära från varandra och se vad som förenar oss. Hundkunnandet är stort och det hade kunnat bli ännu större tror jag. Jag tror och hoppas också att vi alla, oberoende av metod, vill våra hund väl och håller på med hundträning för att det faktiskt är det roligaste vi vet! Nu ska jag ut och träna med mina svarta prinsessor och jag ska inte lägga ett uns av fundering på metod utan ha himla kul!

Åsa

25 mars 2012 10:53

Håller med, och håller inte med...Om någon använder metoder i hundträningen där jag ser att hunden verkligen far illa, så tycker jag ändå att det är min uppgift att ifrågasätta vad personen håller på med. Jag behöver inte gå fram och "Hallå, vad håller du på med", utan "vad är din tanke med att träna så här? Vad vill du åstadkomma? Har du problem med detta? Ska vi prova så här istället?" Jag tror att det är mer konstruktivt. Däremot håller jag absolut med om att ett öppnare sinne - från BÅDA sidor - hade gett mindre bråk och prestige (för det blir ju prestige inblandat när man blir ifrågasatt på ett hårt sätt) och mer diskussion och ändrande. Från två olika kortsidor till en enda långsida liksom...
Nu har jag dessutom sett debatten (nyfiken blir man ju), och det blev ett enda...jaha...från min del. Jag fattar inte riktigt de starka reaktionerna.
Hälsa prinsessorna!

Ulrika

24 mars 2012 17:57

Tack for ett detaljerat och tydligt svar. Ska pröva detta. Ulrika