I vår har jag bjudit ner två av mina Canis-kollegor för att hålla sina "specialare".

Först ut är Magnus Karlsson (www.gladjeklick.se ) som håller en platsliggningskurs 31 mars. Alla platser med hund är bokade, men sätt upp dig som reserv och hoppas på turen, eller ta chansen att få titta på alla olika hundarna som observatör.

Sedan blir det dags för Elsa Blomster (www.blomsterhundar.se ) att hålla en inkallningskurs, två fredagar med fyra veckors mellanrum för att hinna träna ordentligt. 13/4 och 11/5 blir det dags, en plats kvar med hund!

Jag och Valle ska naturligtvis gå båda kurserna, det gäller att passa på!

Igår när jag kom hem var Valle alldeles till sig.

Han har länge funderat på att börja blogga (bl a inspirerad av sin idol I-or som bloggar ihop med Jenny Wibäck på www.vovpedagogik.se ), men vi inser ju båda två att hans koncentrationsförmåga inte räcker för ett helt inlägg.

Häromveckan fick han ju smak för min mobiltelefon (vilket resulterade i en ny och fin till mig), och nu har han förstått att det finns ett medium som kombinerar hans glädje för teknologi med hans något flyktiga tankeförmåga: Twitter!

Så here goes:

Följ @gladavalle

Om det ändå vore så väl...Nej, snarare "brist på vår"- trötthet.Men idag är snön borta, och jag ser fram emot att återuppta min och Valles löpträning. Jodå - jag springer! Nåja, joggar, eller kanske ännu mer sanningsenligt blir dragen framåt av Valle som sitter fast runt min midja. Arrangemanger fungerar utmärkt, vi blir båda lagom trötta :-)

På sistone har vi börjat gå från att träna enbart detaljer med olika sorters störning till att faktiskt få ihop någon sorts helhet. Vi tränar övergångarna mellan momenten, och jag experimenterar med olika sätt att motivera ett fritt följ som är längre än tio meter. Det känns som en rejäl utmaning - att lyckas hålla hans fokus på mig en lite längre stund UTAN ständig belöning MED störningar... De sätt som fungerar bäst just nu är

1. Träna under promenaden, och använda lek med Mårran som en del i belöningen. Då ingår också att faktiskt behöva prestera för att FÅ LOV att leka med Mårran. I början var det snudd på omöjligt att konkurrera, och det enda jag krävde var att han tog favoritleksaken och engagerade sig i lek för att få sitt fri. Efter någon vecka började han självmant välja bort Mårran, utan ville återuppta leken med mig - yes! Nu har vi kommit så långt att vi leker "kull", dvs jag rör mig oförutsägbart och han kämpar för att hålla sin position, och han väljer åtta gånger av tio att fortsätta jobba/leka med mig efter Fri.

2. Baklängeskedja fria följet. Jag har en bestämd ordning i huvudet som vi gör en kedja av, nästa dag är det en ny kedja. Detta är ganska nytt, men fungerar super hittills! Alla detaljerna sitter redan, nu vill jag ha MER och LÄNGRE.En gång i veckan är det träning i grupp, nytt för i år och så otroligt bra för oss! Bara att göra ingång på planen i grupp till platsliggning, kunna göra tandvisning med olika personer, träna med kommendering, och dessutom bli uppmärksammad på allt skit man hittar på! Valle har svårt med miljön, men jag tycker att han blir stadigt säkrare och säkrare.

Just nu ser vi fram emot en tur till Götet på torsdag, för en tvådagars första träff i elitsatsningen för Maria Brandel. Första målet: start i lk1 innan sommaren är slut. Vi får väl se...

I helgen har jag hälsat på mina Canis-kollegor i Hönefoss! Hur kul som helst att få komma och hålla kurs.

Det är en av de saker jag gillar mest med att " bo under Canis-paraplyet" - vi är många, vi har samma grundsyn på hundträning, men vi specialiserar oss på lite olika områden och är därför glada för att bjuda in varandra. Jag delar gärna med mig av "mina" kursideer och upplägg! Och jag bjuder lika gärna in andra och tar del av deras tankar och kunskaper (ni har väl inte missat att Magnus Karlsson kommer och håller platsliggningskurs? Och senare i år blir det inkallningskurs med Elsa Blomster!)

Lite av min helg i bild och ord (jag har roat mig med enbart mobilkameran denna gången):

Enda nackdelen med att hålla kurs borta är resvägen...Först med tåg till Köpenhamn

sedan flyg till Oslo

Och sista biten blev jag hämtad och tillbringade i en glad citroen, hela vägen till hotellet.

Att få se hallen på lördagen blev en överraskning - den finaste inomhushall jag har sett (hittills)! Och varmt inne, när det är -15 ute. Man tackar!

Cesar har hört till inventarierna i helgen. En Pomeranian som är lydnadstränad är lite extra häftigt :)

Kvällen tillbringade jag i sängen på hotellrummet ihop med lite ostbågar, choklad, och Cirkeln. Bortalyx.

Nästa morgon vaknade jag tidigare än receptionen, och passade på att vakna ordentligt med en promenad.

Lugn och Fokus är tacksamt att hålla i helgformat. Samtliga hundar - och ägare - visade tydliga framsteg! Det beror naturligtvis mycket på att dag två är de lite mer vana vid både miljön och gruppen, men jag tror att det beror ännu mer på att ägarna själva hittar rätt fokusnivå och verkligen jobbar fantastiskt med sina hundar utan att bry sig om miljön. Och då får man fin respons!

i skrivande stund sitter jag och slår ihjäl några timmar i väntan på planets avgång. Kaffe är en livräddare långa kursdagar, och likaså på långa flygplatstimmar...Jag konstatertar att jag har en kursstart imorgon som hittills inte är förberedd, tackar min lyckliga stjärna att jag är ledig imorgon förmiddag, och känner mig på det stora hela väldigt nöjd med livet.

Hade skrivit utvärdering och tankar, och så kraschade sidan...Så nu blir det bara film och sammanfattning:

Nöjd med hunden, jag har en del att tänka på.

Som om inte lydnaden räcker och blir över, så har jag faktiskt fortsatt småfuska i vallningen. Jag har ju bara skuggan av en aning om vad vi pysslar med, jag och Valle, men jag vet ju vad jag vill åstadkomma och det är alltid en början.

Igår hade vi proffs på plats för att valla in fåren. Ljuvligt att se en duktig hund, och lite i taget insåg fåren vilken respons som gav önskat resultat (liggande hund). Det hela gick lugnt och städat till, alla fåren verkade ta det hela med ro. Någon tacka försökte sig på att hota hunden - det hade hon ingenting för, och ändrade snart strategi.

Så tog jag då ut Valle för att flytta lite på flocken, när proffsvallaren åkt hem efter att ha lämnat en massa start-tips.

Problem 1: Valle är aktivt tränad att strunta i fåren. Från början har vi gjort andra övningar med fåren som störning, inkallningsövningar genom flocken, lekt och uppmuntrat att INTE bry sig om dem. Det har gjort mitt liv MYCKET lättare, eftersom Valle alltid är med ute i hagen och vår uppmärksamhet inte alltid är på honom. Nu kan jag konstatera att jag lite grann "kastat ut barnet med badvattnet" som en kompis uttryckte det...Jag trodde ju aldrig att vi skulle valla!

Vi jobbade ju en del med att tända honom när vi var hos Jenny och premiärvallade, men borta är borta och hemma är hemma. Våra får är helt enkelt ointressanta.

Problem 2: Eftersom allt annat än får har uppmuntrats och han brukar gå själv och strosa runt i hagen tyckte han att det var läge att undersöka NOGA spåren efter andra hundar. Så klart.

Problem 3: Han går ju med fåren typ varje dag, flera gånger om dagen. De hälsar, nosar på varandra, slickar på varandra. Fåren ser honom DEFINITIVT inte som någon typ av "hot" som man ska flytta sig för! Vi behöver bygga upp lite respekt från fåren mot Valle.

Så det vi har gjort i två dagar, fem - tio minuter, är att gå mot fåren tillsammans och sätta flocken i rörelse (jag kommer att kunna valla fårflocken själv när detta är över), vi följer flocken tillsammans tills Valle rundar (uppföljt med mycket beröm och uppmuntrande tillrop), om tackorna ger honom problem har jag gått runt och hjälpt honom flytta dem och har de vänt mot mig har jag berömt massor och löst upp honom.

Jag vill dels lära fåren att vända från hunden, och dels stärka Valles självförtroende och intresse för fåren. Vallningsegenskaperna kommer fram igen lite i taget, det är jag övertygad om!

Än så länge är inte största belöningen att få fortsätta mot fåren (som för de flesta andra vallhundar) utan belöningen kommer från mig. Jag tror att det kommer att ändras ganska fort när han väl fattar läget, jag är förberedd att tänka om.

För tänka måste jag verkligen göra! Vad vill jag förstärka hos hunden? Hos fåren? VAD är förstärkande/straffande? Och någonstans försöker jag dessutom hålla koll på hur flocken flyttar sig...

En STOR utmaning är att Valle är så långt ifrån mig (och helst ska vara en bit ifrån mig). Vi är inte vana att träna på avstånd från varandra, och jag vill ju så småningom att hans fokus ska vara på fåren och inte mig. Jag inser att det är en motsägelse att belöningen för korrekt utfört jobb kommer från mig, men just nu vet jag inte vad jag ska göra istället. Det borde lösa sig i takt med att fåren blir mer intressanta.

Avståndet innebär också att mina kommandon inte sitter som de borde - vi har tex aldrig tränat "ligg" på 20 meters avstånd och han fattar inte utan blir osäker och ledsen. Det finns i kroppen på honom - det VET jag, men just nu är det inte läge att envisas. Tror jag.

Det vi fokuserar på istället är bara att tillsammans flytta på flocken i lugn och ro. Gör han fel - skit samma. Gör han rätt - DUKTIG HUND! Min enda tanke just nu är att göra fåren roliga och intressanta igen.

Och om någon vallningsmänniska läser detta och antingen skrattar eller funderar över hur totalt ovetande jag är - det är helt OK att lämna en kommentar :) Jag VET hur lite jag vet, men man blir aldrig bättre om man inte försöker!

För de som inte pallar se filmen :)

Jodå, vi lever och frodas trots att jag inte känt för att skriva på ett tag.

Mårran fick problem med svansen innan jul, och går nu hos sjukgymnast och får akupunktur och ljusbehandling. Hon svarar fint på behandlingen och är snart OK igen :)

Valle och jag har startat upp en träningsgrupp som vi trivs bra i, många oerfarna hundar så det blir en massa räning på att bara gå in på plan i grupp, strunta i att andra hundar skäller och leker eller vill hälsa, enkla platsliggningar, och så klart hjälp med momenten.

Han utvecklas fint i lydnaden! Vi jobbar på med det vi har problem med (host - SITTA kvar i inkallningen - host), men nu har vi en bra plan för samtliga moment.

Och vi har testat vallning!

I lördags var det träff för ett gäng WK, halva dagen vallning med inhyrd instruktör och halva dagen lydnadsträning. Klart man hänger på!

Valle är ju väl van vid våra får, träffar dem flera gånger om dagen, går lös i hagen, och vi har tränat en del att INTE tjuvvalla. Så det första vi fick göra var att bara gå runt i fårhagen och se hur han reagerade: han gick fot och ville träna. Nästa steg: vi jagade fåren tillsammans. SKITKUL! Mer fokus på mig än fåren, men lite i taget ändrades det och hans naturliga instinkter kom fram. Runda fåren? Yes!

Att lägga honom fungerade de första gångerna, men ju mer får som kom in i huvudet ju mindre lydnad fanns kvar, och klok instruktör valde att inte träna lägganden alls utan fokusera på att han skulle tända till på fåren.

Jag sprang runt som en idiot, försökte hålla mig på rätt sida flocken, snubblade över får, och funderade över vad vi egentligen pysslade med...tills helt plötsligt: en glimt av samarbete! Jag kunde skicka Valle, lita på att han tog sin position, själv vika av i tid, och vips så hade vi flocken snyggt mellan oss! En liten stund...:)

Med oss hem fick vi ett par enkla grundövningar, beröm om att jag har en trevlig hund med bra växlar i tempo och fin känsla, och order om att få invallat mina egna får och börja träna. Jag känner att målet är i sikte: att kunna skicka Valle att hämta flocken och valla in den i stallet. Vi har en plan!

Följande film på eventet är för vallningsidioter eller Valleidioter, som mannen sa: "Man måste nog ha varit där för att fatta grejen..."